đčđ SĂLJS THAILAND UT?
- Förslag om hundraprocentigt Àgande vÀcker hÄrd debatt
En thailÀndsk senator vill lösa landets problem med utlÀndska bulvanföretag genom att ta bort anledningen till att de finns.
Om en utlÀndsk investerare satsar 100 procent av pengarna ska samma person ocksÄ kunna Àga 100 procent av företaget.
Senator Prathum Wongsawats förslag har vÀckt en livlig och kritisk debatt i thailÀndska medier och sociala medier. För mÄnga handlar frÄgan inte bara om affÀrsregler - utan om rÀdslan för att Thailand ska sÀljas ut.
Inom flera skyddade sektorer fÄr utlÀnningar normalt Àga högst 49 procent. Resten mÄste finnas i thailÀndska hÀnder. Undantag kan bland annat ges genom investeringsmyndigheten BOI.
PÄ papperet Àr det alltsÄ thailÀndarna som bestÀmmer. Verkligheten kan se helt annorlunda ut.
Enligt senatorn har reglerna skapat en marknad för thailÀndska nominees: personer som stÄr registrerade som aktieÀgare men som varken har satsat pengar eller har nÄgon verklig makt över företaget.
En utlÀndsk investerare som betalar hela kalaset kommer knappast frivilligt att lÀmna över kontrollen till nÄgon som inte har satsat en baht, konstaterade senatorn.
I stÀllet anvÀnds lÄnade namn, hemliga avtal och aktieÀgare som bara existerar pÄ papperet. Det öppnar enligt senatorn för grÄtt kapital, skattesmitning och korruption.
Med ett öppet Àgande skulle kapitalet kunna registreras, beskattas och kontrolleras frÄn början.
Men i Thailand Àr utlÀndskt Àgande allt annat Àn en teknisk frÄga. Kritiken blev Ànnu hÄrdare nÀr senatorn kopplade större investeringar till möjligheten att fÄ permanent uppehÄllstillstÄnd.
RÀdslan Àr att kapitalstarka utlÀndska bolag ska konkurrera ut lokala familjeföretag, pressa upp priserna och ta kontroll över turistorter, bostadsomrÄden och naturresurser.
UtlÀnningar fÄr som huvudregel inte Àga mark i Thailand. Ett hundraprocentigt utlandsÀgt företag skulle inte heller automatiskt fÄ rÀtt att köpa mark.
Men för mÄnga kritiker framstÄr företagsÀgande ÀndÄ som en möjlig bakvÀg till kontroll över hotell, bostadsprojekt, jordbruksmark och attraktiva kustomrÄden.
Oron har fÄtt extra brÀnsle av avslöjanden om kinesiska investerarnÀtverk, illegala turistverksamheter, nÀtbedrÀgerier och sÄ kallat grÄtt kapital.
FrÄgan gÄr samtidigt rakt in i hjÀrtat av den thailÀndska nationalismen. Att Thailand, till skillnad frÄn sina grannlÀnder, aldrig formellt koloniserades av en europeisk makt Àr centralt i den nationella sjÀlvbilden.
Lagar som skyddar mark, företag och yrken frÄn utlÀndsk kontroll har dÀrför blivit en del av berÀttelsen om landets oberoende.
För kritikerna Àr 49-procentsregeln en försvarsmur mot utlÀndsk dominans. För senatorn Àr den mest en kuliss: Den stoppar inte utlÀndsk kontroll, utan ser bara till att den döljs bakom thailÀndska namn.
Ăn sĂ„ lĂ€nge Ă€r utspelet ett politiskt förslag, inte ett lagförslag. Regeringen har varit tyst och den rĂ„dande linjen gĂ„r snarare Ă„t motsatt hĂ„ll, med intensifierade kontroller av misstĂ€nkta nominĂ©ebolag.
Men senatorn har satt fingret pÄ en frÄga som sÀllan uttalas sÄ tydligt:
Om tusentals företag redan finansieras och kontrolleras av utlĂ€nningar – vad skyddar 49-procentsregeln egentligen?
Thailand – eller ett system byggt pĂ„ bulvaner, hemliga avtal och pengar under bordet?